Livsföring i de blå zonerna ger lägre GSK3

Att balansera aktiviteten av enzymet GSK3 i våra celler är nyckeln för metabol och mental hälsa, minskad inflammation och ett längre liv. Problemet är att dagens livsföring med ultraprocessad mat, stillasittande liv och stressad livsföring gör att vi får en förhöjd GSK3-nivå i våra celler. Det ligger bakom majoriteten av våra sjukdomar.

Jag har just färdigställt en liten skrift kring hur det fungerar biokemiskt, men med en del andra mer lättlästa kapitel. Den kommer få en separat publicering, men det sista avsnittet visar på hur de folkgrupper som levde i det vi kallar blå zoner hade en kost och övrig livsföring som gav optimalt GSK3.

Om man tittar på de folkgrupper som historiskt haft högst dokumenterad livslängd och flest hundraåringar, så har de nästan alltid ätit en kost som är huvudsakligen växtbaserad med små till måttliga inslag av animaliska livsmedel, och inte en carnivorkost.

Kosten har alltid bestått av naturliga oprocessad råvaror, till skillnad från dagens till stor del ultraprocessade livsmedel. De har också alltid varit fysiskt aktiva hela livet och haft god social gemenskap. Med andra ord en livsföring som ger en lägre GSK3-tonus.

Ser vi på den traditionella dieten i Okinawa så bestod den av mycket sötpotatis, grönsaker, baljväxter samt lite fisk och fläsk. På Ikaria var det grönsaker, bönor, olivolja, lite fisk och mejeriprodukter, och på Sardinien bröd, baljväxter, grönsaker, fårmjölksprodukter, måttligt med kött, och på Nicoya Peninsula var det majs, bönor, squash, frukt med mindre mängder animaliska livsmedel.

Ser vi på Seventh-day Adventist Church-populationer i Kalifornien där många äter vegetarisk eller nästan vegetarisk kost, har de längre medellivslängd än genomsnittet. Vegetariska adventistmän levde 9,5 år längre än andra kaliforniska män.

I Sverige har vi faktiskt också ett område med många hundraåringar – en liten svensk blå zon. Det är östra Småland, södra Kronoberg och de norra och östra delarna av Skåne.

Där bestod den traditionell kosten av potatis, fullkornsbröd, gröt, rotfrukter, fisk, mjölkprodukter och mindre mängd kött. Vad man också åt mycket där var blåbär, lingon och hallon, både under sommaren och under vintern i form av sylt. Men man åt givetvis också mycket svamp.

Hela den kosten ger förutom gott med energi ett stort överskott av polyfenoler såsom klorogensyra från potatis, ferulsyra från sädesslagen, som finns i bunden till cellväggarna i spannmålens kli och grodd, men också resveratrol från bären. Och givetvis ergotionein från svampen.

Vitt vetemjöl är i princip fritt från de GSK3‑hämmande polyfenoler som finns i fullkorn och vetekli. Det beror på fenolerna sitter i vetekornets grodd, kli och skal.

En inte lika känd folkgrupp med lång livslängd och nästan hel befriad från sjukdomar är Hunza-folket i nordöstra hörnet av Pakistan. De beskrevs redan i slutet av 1800-talet som ett folk av exceptionell fysik, fria från sjukdomar och hög ålder.

De studerades också mer ingående av den brittiska armeläkaren Sir Robert McCarrison under 7 års tid mellan 1904 och 1911, och med vissa avbrott fram till 1918.

McCarrison var stationerad i Gilgit, cirka 10 mil från Hunzadalen, men Hunzafolket hörde till hans officiella patentområde. Därför träffade han dem regelbundet och kunde jämföra deras hälsa med andra folkgrupper i Gilgit Agency.

Han blev sedan efter första världskriget 1918 chef för ett stort näringsinstitut i Coonoor, Pasteur Institute of India. Verksamheten utvidgades sedan 1925 och döptes om till Deficiency Disease Inquiry.

McCarrison genomförde under sin tid i Indien en rad kostexperiment på råttor, marsvin, kaniner, getter och duvor, men också rhesusapor i mindre skala. Detta för att studera hur brist på olika vitaminer påverkade dem.

Det var i råttor han gjorde sina mest omfattande och systematiska experiment. De visade att den kost som hunzafolket åt gjorde att råttorna levde betydligt längre och var helt fria från sjukdomar jämfört med de som fick den kost man åt i England och i vissa delar av Indien.

Under 1921 och fram till 1936 beskrev McCarrison sin forskning i olika föreläsningar och vetenskapliga skrifter i England och USA. Förutom generell näringsforskning är han främst känd för sitt arbete om sköldkörtelsjukdomar.

Ett av hans vetenskapliga verk 1921var ”Studies in Deficiency Disease” där han sammanfattade sina undersökningar av bristsjukdomar, kost och hälsa hos olika befolkningsgrupper i Indien. Hunza, som då var en del av Indien, nämns som ett exempel på en befolkning med ovanligt god hälsa och fysisk utveckling.

Deras kost finns väl beskriven av McCarrison, och var en laktovegetarisk kost bestående av olika fullkonsädesslag, baljväxter och grönsaker, men med ett stort inslag av aprikoser. Därtill syrade mjölkprodukter på get- och fårmjölk samt en del ost. Vid festliga tillfällen åt de också lite kött. Man gjorde också sitt eget vin, som man drack vid festliga tillfällen. Likt alla jordbrukande folk var de också mycket fysiskt aktiva förutom under några få vintermånader.

Alla de andra ”blå zonerna” började studeras först under 1970-talet. Så om man ser till historien var Hunza ett av de allra första områdena som väckte internationellt intresse, men märkligt nog det minst kända. Det var alltså långt innan begreppet ”Blue Zones” existerade.

Slutord

Ovanstående är sista kapitlet i skriften ”Hotet mot medicinindustrin – Cellulär balans genom livsföringen och naturliga GSK3-hämmare, som nästan är klar, förklaras mekanismerna bakom detta bättre. Där tas också upp en hel del om naturligt litium, som finns i mer eller mindre i dricksvattnet och det vi äter, är en mycket effektiv hämmare av GSK3. Men också ett kapitel om ergotionein, en nyupptäckt GSK3-hämmare som finns i vissa av våra matsvampar.

Det innebär att vi på naturlig väg kan minska risken drastiskt för att bli sjuka. Det behövs dock mer för att kunna övertyga de som står bakom den ortodoxa medicinen om hur viktig balansen av GSK3 är för hälsa och sjukdom och hur man kan uppnå den med naturliga medel.  

Jag är dock optimistisk då vi med den utveckling inom analysmetoder och AI som sker kommer veta betydligt mer inom några år. Jag såg dessa möjligheter redan för över 10 år sedan då jag var styrelseordförande i ett AI-bolag, men också genom att jag följt utvecklingen av analysmetoder sedan 1979 då jag började på Abbott Diagnostics, och därefter mina 17 år inom medicinsk diagnostik i några olika företag som alltid låg i framkanten av utvecklingen.

Det stora problemet är dock att forskning kring naturliga och billiga sätt att bygga hälsa är ett hot mot den medicinindustrin vi har idag med sina patenterade läkemedel, vilket är det som en stor del av sjukvården bygger på.

Ekonomiska intressen förhindrar därför forskning kring billiga och naturliga sätt att förebygga sjukdom som sedan kan implementeras.

Samhället bör därför ta ett större ansvar för finansiering av detta, och inte som idag bara låta marknadskrafterna styra. Men med det sagt så har dagens sjukvård givetvis ändå en viktig roll att spela då allt inte kan åtgärdas med livsföring.

Men med det sagt så har dagens sjukvård givetvis ändå en viktig roll att spela då allt inte kan åtgärdas med livsföring. Men fortsätter vi i samma riktning kommer vi gå allt längre in i sjukvårdens återvändsgränd.

PJF/2026-06-29