En stor del av dagens sjukdomsbörda består av så kallade välfärdssjukdomar. Det är främst frågan om diabetes typ 2, cancer, hjärt-kärlsjukdomar, allergier, reumatism och mag-tarmsjukdomar. Men dit kan också depression, utmattningssyndrom och en hel del annat räknas.

Men välfärdssjukdomar är inte något nytt – de har funnits i alla tider – men det började bli mer frekvent i slutet av 1800-talet. Då hos de mest välbeställda, men har idag förts över till hela samhället i och med den ökade levnadsstandarden.

Välfärdssjukdomarna gör att sjukvårdskostnaderna stiger i höjden och köerna till vården bara växer. Politikerna litar på att sjukvårdshuvudmännen ska lösa problemen genom bättre och effektivare processer – något som verkar lika svårt som att fånga sin egen skugga.

Samhället sätter också stort hopp till nya läkemedel, men också tidigare diagnoser, så läkemedel kan sättas in tidigare. Det aktualiserades i en debattartikel när två professorer på debattsidan i VLT gjorde ”reklam” för en ny behandlingsmetod för typ 2 diabetes som innebär mer läkemedelsförskrivning och i en annan gör man ”reklam” för nya diagnostikmetoder för att kunna hitta alla som är på väg att drabbas.

Givetvis är det bra att få en tidig diagnos, men tyvärr blir man åter påmind om skolmedicinens och samhällets outtalade mantra – lev som du vill så tar sjukvården hand om dig när du blir sjuk.

Men typ 2 diabetes och de flesta andra sjukdomar beror i grund och botten på hur vi lever. För mycket socker, salt, raffinerat mjöl, mättat fett och stillasittande är några av orsakerna. Eller om vi vänder på det, för lite motion i vardagen ute i det fria och för liten del vegetarisk kost, som inte bara ger nödvändiga mineraler, vitaminer och andra bioaktiva ämnen, utan också näring till våra tarmbakterier.

Det fanns dock de inom läkarkåren som redan i början av förra seklet såg att de flesta sjukdomar berodde på vår livsföring, detta med stöd av dåtidens biologer/fysiologer. Men varför skulle man ändra sina levnadsvanor då skolmedicinen gick i god för att vad man åt, drack och levde i övrigt inte hade med sjukdomar att göra. Det fanns till och med många läkare som påstod att rökning var nyttigt och socker var ren energi för cellerna som man inte kunde få för mycket av.

Alla de berättelser kring hur ändrade levnadsvanor botade diabetes, mag-tarmproblem, reumatism och hjärtproblem, och gav mer energi och livsglädje, betydde inget för de stora massorna när skolmedicinen förkastade det som ovetenskapliga anekdoter.

Glädjande är dock att många av våra elitidrottsmän nu börjar anamma den livsstil när det gäller kosten som redan för 100 år sedan visat sig ökade prestationsförmågan och hålla sjukdomar borta.

Ett exempel var den finländska löparen Pavo Nurmi som mellan 1920-1928 vann 9 st olympiska guldmedaljer. Karl Widmark från Västerås är ett annat. Han diagnostiserades av sjukvården med obotligt hjärtfel och giftstruma, men tog guld både i K1 1.000 m och 10.000 m i kanot VM 1938 i Vaxholm. Detta efter att ändrat sin kost totalt enligt Are Waerlands laktovegetariska principer hösten 1936.

Idag går det att räkna upp otaliga elitidrottare som övergått till vegetarisk kost och presterat bättre än någonsin. Nu i år kom också boken ”Vego i världsklass”. Den är skriven av bland andra Linda Bakkman, näringsfysiolog och kostrådgivare åt svenska olympiska kommittén.

Idag är det en trend bland idrottsmän med en omläggning till en mer vegetarisk kost, och övriga samhället börjar haka på den trenden, nu också av klimatskäl.

Tyvärr verkar det vara långt kvar innan politiker förstår hur viktigt det är att skapa incitament för en ändrad livsstil som förebygger sjukdomar. Det är inte bara ett sätt att sänka sjukvårdskostnaderna utan också att öka produktiviteten genom att få fler friska och harmoniska medborgare – men givetvis för att få ett mer hållbart samhälle. Vi behöver ett politiskt parti som driver detta och inte bara sjukvårdsfrågor.

PJ20191125