Nedan följer ett utdrag från boken ”Kräftans Grundorsaker” av Are Waerland som publicerades i februari 1937. Det är från tredje kapitlet sidorna 35-37 där han berättar om kunskapsläget i början av 1900-talet, dvs att cancer är en degenerationssjukdom som berodde på kosten och övrig livsföring. Läs nedan…

”Den största auktoriteten i hela världen på kräftstatistikens område är D:r Frederick L. Hoffman, det stora amerikanska försäkringssällskapets, Prudential Insurance Company, ledande statistiker, ordförande i det amerikanska Sällskapets för Cancer Kontroll Statistiska Kommitté och hedersledamot i Amerikas största läkaresammanslutning, U. S. Medical Association. I en hel människoålder har han sysslat uteslutande med kräftstatistik och kräftproblemet, samt tillkallats som en av huvudtalarna vid kräftkongresser över hela världen. Den 826 sidor starka bok, »The Mortality from Cancer troughout the World» — »Dödligheten i Kräfta över hela Världen» — som han utgav 1915, anses med rätta som Kräftstatistikens Bibel. År 1923 höll Hoffman ett mycket uppmärksammat föredrag vid Cancer Kongressen i Bryssel, om vilket han själv skriver följande: — »I det föredrag, som jag nyligen höll vid Cancer Kongressen i Bryssel, framhöll jag som ett för undersökningarna rörande denna sjukdoms uppkomst grundläggande faktum, att kräftan otvivelaktigt är en sjukdom, som i stigande grad hotar de europeiska folken. Kräfta är utomordentligt sällsynt, ja saknas ofta helt och hållet hos primitiva folk, som lever på ett naturligt sätt. Civilisationen tenderar mot ett förtärande av alltför stora mängder av föda, vilket leder till övernäring och alla dennas skadliga följder. Vanan att spisa för ofta och för mycket är en allmän regel, och resultatet av detta har blivit att den genomsnittliga kroppsvikten är 25 procent över vad som måste anses nödvändigt för att vidmakthålla full sundhet och arbetsförmåga. De s. k. standard vikttabellerna äro därför synnerligen missvisande, i det att de endast ange vad den genomsnittliga civiliserade kroppsvikten är, men ej vad den borde vara. Följderna av denna övernäring med mer eller mindre artificiella och konstiga födoämnen är att i alla kulturländer det mänskliga maskineriet vid fyrtioårsåldern sällan är i det förstklassiga skick, som är grundvillkoret för ett långt och sunt liv. Tendensen att spisa för mycket är allmän — icke blott kött utan även socker, fint mjöl och en mängd irriterande födoämnen, sprit och tobak icke att förglömma! Förbrukningen av kött och socker har under de senaste femtio åren tilltagit enormt — och detsamma gäller dödligheten i elakartade sjukdomar. Mina egna studier av kräftans utbredning bland mera enkelt och primitivt levande folk å den ena sidan och kulturfolken å den andra har överbevisat mig om att huvudorsaken till denna skillnad ligger i dieten. Lägga vi härtill de upplysningar som vi erhållit om kräftans frånvaro hos vegetariskt levande folk, så synes det icke blott berättigat utan som en tvingande nödvändighet och plikt, att börja med en kraftig agitation för en ändring av dieten,» Vid sin föreläsning i Bryssel hänvisade Hoffman särskilt till Hunzafolken och nomadfolken i mindre Asien, som leva huvudsakligen vegetariskt och där kräfta icke förekommer. Hos en stam av de sistnämnda, som räknade omkring 100,000 medlemmar, fanns enligt en rad läkares undersökningar, vilka sträckt sig över trettio är, under alla dessa trettio år endast ett fall av kräfta och detta på den nedre delen av ögonhinnan — således utvändigt  — hos en gammal kvinna.

Men så är det överallt! Vart vi än vända oss, så möter oss samma förhållande. Det vore en lätt sak att fylla en hel bok med liknande uttalanden. Dessa må dock vara nog för att visa det nära sammanhang som existerar mellan kräfta och diet. Alla dessa fakta, som enskilda forskare kommit fram till, ha emellertid ej blivit sammanställda utan förbises fullständigt av läkarekåren över hela världen, vars medlemmar antingen ej låtsas se dem eller med allehanda skenargument söker förringa deras värde. Detta utgör dock ingalunda ett enstaka fall i medicinens historia, vilken tvärtom är fullströdd med sådana. Gång efter annan i alla århundraden ha stora livssanningar, på vilka hela mänsklighetens väl berott, fått vänta i årtionden eller flera släktled på att bli erkända — helt enkelt emedan de ej passat in i skråets hårt rotfästa teorier, fördomar och levnadsvanor. Att ändra eller upprycka dessa kräver tid — ofta århundraden, såsom jag visat i mitt på engelska utkomna arbete »In the Cauldron of Disease» — »I Sjukdomarnas Häxkittel» — vars utredningar och bevismaterial hittills ingen enda läkare förmått på en enda punkt gendriva. »Den organiserade lärdomen har på samma sätt som den organiserade religionen mer än en gång i historien visat sig som den fria forskningens och sunda utvecklingens största hinder», sade en gång Englands främsta kirurg, Sir Arbuthnot Lane, till förf. på tal om dessa förhållanden. »När utrotandet av en sjukdom kräver en genomgripande omläggning av levnadsvanorna, begagnar ofta den organiserade lärdomen och skråväsendet alla sina maktmedel för att i det längsta söka förhindra en sådan omläggning. Här är det ej mer fråga om fakta och sanningar, utan om primitiva antisociala instinkter som klängt sig fast vid vissa levnadsvanor i mat och dryck, vilka hos de flesta visa sig starkare än kärleken till sanningen och ett sunt levnadssätt.»