Läste nyligen en mycket intressant bok. Det var ”The Prolongation of Life” av Ilya Metchnikoff. Den gavs ut 1907 – ja just det 1907. Metchnikoff föddes i Ukraina1845, som då kallades Lill Ryssland. Han blev docent i zoologi vid universitetet i Odessa 1867, och sedan professor i zoologi och anatomi vid universitetet i St Petersburg 1870. Från 1888 och fram till sin död 1916 jobbade han på Pasteurinstitutet i Paris.

Metchnikoff fick också Nobelpriset i medicin och fysiologi 1908 för upptäckter inom immunologin. Priset delades för övrigt med tysken Paul Ehrlich. Det Metchnikoff upptäckte var en typ av vita blodkroppar kallade makrofager vars uppgift är att ”städa bort” bakterier, virus och skadade celler (även cancerceller) genom fagocytos, dvs att ”äta upp dem”, och därmed agera som kroppens renhållningsarbetare.

Boken handlar dock inte om immunsystemet, även om makrofagerna nämns vid några tillfällen i början. Nej, den 343 sidor långa boken handlar som titeln anger om hur man kan förlänga livet. Men egentligen är det en historisk, filosofisk och medicinsk betraktelse kring olika livsformer inom djur och växtriket och åldrandet. Men fokus är på människan och varför vi blir ålderssvaga, hur länge vi skulle kunna leva och varför vi dör.

Det låter kanske inte så märkligt, men det intressant och banbrytande med boken är det han tar upp kring hur viktig vår tarmflora är för vår hälsa, och speciellt den i tjocktarmen. Det är ju ett område där det numera dagligen kommer nya vetenskapliga studier, och Metchnikoff belyste det redan för mer än 100 år sedan.  

Själv har jag följt den moderna forskningen kring ämnet i mer än 25 år, men har också sedan jag var ung känt till vikten av tarmfloran via Are Waerlands läror. Redan 1934 skrev han en hel del om vikten av vår ”inre hygien”, dvs tarmfloran, i boken ”In the Cauldron of Disease”. En bok som på svenska heter ”I sjukdomarnas häxkittel”, och som jag gav ut en ny version av 2008.

Sättet att skriva som Metchnikoff har, där han blandar historiska fakta med dåtidens forskning och ett helhetstänk kring sjukdom och hälsa, är mycket lika Waerlands i ”Häxkittel”. Are Waerland var för övrigt också över i Paris och studerade på Sorbonne för professor Bouchard under de första åren av 1900-talet. Bouchard drev också tesen om tarmflorans betydelse för hälsan.

Självförgiftning orsaken till åldrande

Vad är det då Metchnikoff säger i boken? Jo, den största orsaken till sjukdom och åldrande är autointoxikation, dvs självförgiftning genom obalans i tarmfloran. Det var också något Waerland knappt 30 år senare tog upp i sin ”Häxkittel” där han belyser problemet ingående. Skolmedicinen förkastade dock detta under hela 1900-talet, och gör det till stor del fortfarande.   

Men vad är då egentligen autointoxikation? Jo, det är när man har en typ av tarmflora som gör att giftiga ämne bildas i tjocktarmen och läcker in i kroppen genom tarmslemhinnan. Förutom rent giftiga ämnen som bakterierna kan producera är det allt från delar av gramnegativa bakterier, såsom lipopolysackarider (LPS), till giftiga metaller såsom kadmium, bly, kvicksilver och aluminium. Detta skapar inflammation i kroppen, eller belastar lever, njurar och andra organ, vilket gör oss sjuka så vi dör i förtid. En intakt tarmslemhinna kan faktiskt drastiskt minskar upptaget av tungmetaller och aluminium då vi annars har mekanismer som förhindrar det.

En typ av inflammation, och som till stor del beror på LPS, är den som sker i artärerna. Det är egentligen grundorsaken till hjärtkärlsjukdomar, dvs det som flest människor dör en för tidig dö av idag. Men inflammation är också en bidragande också till tumörer av olika slag, något som idag är den näst vanligaste orsaken till för tidig död. Så slutsatsen är enkel; kan man minska autointoxikationen så lever man längre. Men autoimmuna sjukdomar, och de problem som upptag av de skadliga metallerna ger, hör också dit. Mer forskning behövs dock för att tydligt kunna visa på orsakssammanhang kring detta.

Modern vetenskap och tarmfloran

Idag ger den moderna forskningen kring tarmflorans betydelse för hälsan Metchnikoff rätt i mycket. Man vill dock inte ta ordet autointoxikation i sin mun, men vi vet att en störd tarmflora gör att tarmens funktion försämras och skadliga ämnen läcker in i kroppen. Men skolmedicinen är som sagt inte riktigt med på noterna ännu trots alla studier som finns.

Hur fungerar då det hela? Jo, det hela är frågan om balansen mellan goda och onda mikroorganismer i främst tjocktarmen. En av våra mest frekventa bakterier där är kolibakterier. De kan leva av det mesta som inte hinner tas upp i tunntarmen. Beroende på vad de är för något producerar de olika ämnen. Antingen kortkedjiga fettsyror via jäsning om det är mycket fibrer i kosten, eller genom förruttnelse om det är animaliska födoämnen. Det är just förruttnelse som är det stora problemet och som främst skapar de skadliga ämnena.

Det Metchnikoff visar är att laktobaciller och bifidusbakterier skapar en gynnsam miljö i tjocktarmen genom den mjölksyra som bildas. Och att dessa bakterier behöver fibrer, dvs komplexa kolhydrater som inte bryts ner i tunntarmen för att trivas och konkurrera ut förruttnelsebakterierna som bildar de giftiga ämnena. Det är för övrigt främst mjölksyran som är viktig och inte bakterierna i sig. Det kunde visas i en rad experiment som gjordes där man såg hur mjölksyra hämmade förruttnelsebakterier.

I boken finns också en hel del beskrivet kring experiment där tjocktarmen opererats bort, eller att man gjort en shunt så att tunntarmens innehåll går direkt ut via ändtarmen. Detta i djurexperiment men också och på människor som hade tumörer eller problem med tjocktarmen. Det finns exempel på en person som levde i full vigör utan tjocktarm i mer än 30 år efter sådana operationer.   

Man kan då fråga sig varför vi har en tjocktarm om man klarar sig så länge utan. Givetvis har Metchnikoff en teori om det. Som zoolog såg han människans tjocktarm som en evolutionsmässig anpassning. Det finns flera fördelar för den tvåbenta människan att ha en reservoar för matsmältningsrester. Dels kunde mer näring utvinnas från födan och så var det en källa för extra vatten. Hos den moderna människan, med god tillgång på mat och vatten, är inte fördelen med en tjocktarm lika stor.

Problemet med kosten idag är att den inte är anpassad för den tjocktarm vi har fått genom evolutionen. Många är idag förstoppade för de äter för lite fibrer och för mycket proteinrik mat såsom kött som får ligga länge i tjocktarmen och ruttna. Detta då nedbrytning i magsäck och tunntarm inte kan bryta ner hur mycket som helst. Och är man förstoppad, och bara tömmer tarmen några gånger i veckan, gynnas de ännu mer. Med en normal kolonrytm med ett par tarmtömningar per dag, som alla naturfolk har haft, är risken betydligt mindre att bli förgiftad.   

Den moderna kosten av raffinerade fiberfattiga matvaror och rik på kött har gjort att de flesta idag har en helt annan tarmflora. En tarmflora som gör oss sjuka inifrån. Det som främst saknas är vegetarisk råkost full av fibrer, mineraler och vitaminer. Det gynnar inte bara våra hälsosamma tarmbakterier utan också oss själva. Och ju mer frukt och grönt man äter desto bättre.

Det har som sagt också betydelse hur väl köttet och annan proteinrik föda bryts ner och tas upp av kroppen innan den når tjocktarmen. Genom att tugga maten ordentligt och ha god produktion av saltsyra och de enzymer i magsäcken och bukspottkörteln, som bryter ner proteinet, minskade också risken att de skadliga bakterierna i tjocktarmen får näring.

Intressant är att tjocktarmen hos katter och hundar är väldigt liten del av tarmsystemet och hos vissa utpräglade rovdjur som lejonet knappt existerar. Ju större del av den naturliga födan som utgörs av kött desto kortare tjocktarm. Människan däremot har en tjocktarm nära 1,5 m lång och 6-7 cm i diameter. Den kan ta upp en del protein och näringsämnen, men främst vätska, vilket som sagt varit en evolutionsmässig fördel.

Metchnikoff beskriver också hur syrade mjölkprodukter, av en rad olika slag, varit viktiga delar i födan hos en rad olika folkslag både i Europa, Afrika och Asien, och ibland utgjort stapelföda. I Östeuropa har ju också olika typer av yoghurt och kefir ätits mycket frekvent. Han beskriver också hur de folkslagen blev mycket gamla. Förutom tillskott på goda tarmbakterier till tjocktarmen ger mjölkprodukterna lättsmälta proteiner och andra ämnen som lätt tas upp i tunntarmen.

Han var övertygad om att nyckeln till ett så friskt och långt liv som möjligt var en gynnsam bakterieflora i tjocktarmen och att den skapades av en kost full av växtfibrer, vältuggad mat, minimum av animalisk föda och sist men inte minst att äta syrade mjölkprodukter.

Varför har Metchnikoffs teorier inte accepterats?

Varför har då skolmedicinen inte anammat detta undrar säkert någon? För att hitta svaret måste man fundera på vad skolmedicinen egentligen gör. Jo, de läkare vi har idag lär sig att diagnostisera sjukdomar och behandla symptomen. Man lär sig givetvis också mycket om anatomi och de normala kroppsfunktionerna, men mycket lite om vad som orsakar sjukdom, förutom de samband som finns mellan vissa mikroorganismer och infektionssjukdomar.

Det här är något som passar medicinindustrin perfekt. De lever ju på att människor blir sjuka och att de får sälja sina läkemedel och medicinska utrustningar som ska avhjälp symptom. Det är också medicinindustrin som indirekt styr hela sjukvården. De står för vidareutbildning av läkare, det bidrar med pengar till forskning för att få fram nya läkemedel de kan tjäna ännu mer pengar på. Jag som själv jobbat inom medicinindustrin i 25 år kanske ser det tydligare än många andra.

Vem är egentligen intresserad av att såga av den gren man sitter på genom att se till så att människor inte blir sjuka genom att ändra sin livsföring? Politiker och samhälle borde vara det, men de är förblindade av glansen från männen och kvinnorna i vita rockar som räddar människor i nöd. Det är bota som är viktigt, att förebygga är bara krångligt och besvärligt – och inkräktar på människor fria val.

Men det krävs kunskap för att göra riktiga val, och människor påverkas av auktoriteter. När det gäller hälsa och sjukdom står läkarna högst i rang – ingen vet mer än en läkare när det gäller hälsa och sjukdom är vad ”Svensson” tror. Att de sedan indirekt är i en jävsförhållande till medicinindustrin är det inte många som inser. Det finns dock undantag i läkarkåren som är fullt medvetna om den här problematiken, men de har svårt att få sina röster hörda.

Folkhälsoarbete idag, ur skolmedicinens synvinkel, bygger mycket på att eliminera infektionssjukdomar med hjälp av vacciner. Och visst kan vacciner göra nytta, men smittosamma sjukdomar är ingen betydande orsak till för tidig död i vårt moderna samhälle beroende på bättre hygien och generell näringsstatus. Innan vaccin introducerades i större skala i början av 1900-talet fanns också en tydlig trend kring färre dödsfall just beroende på bättre levnadsförhållanden.

Av de 20 underliggande orsakerna av för tidig död i världen idag finns bara två som har med infektioner att göra enligt statistik från WHO. Det är osäker sex, dvs främst AIDS, och så dåliga sanitära förhållanden, som exempelvis förorenat vatten. De ligger på sjunde respektive tionde plats och orsakar ca 4,5 miljoner dödsfall per år. De drabbar också främst låginkomstländer. Övriga 18 orsaker, som har med livsstil att göra, bidrar till mer än 53 miljoner förtida dödsfall.

Att inför tvångsvaccinering i Sverige, som en del politiker idag propagerar för, kanske inte är den viktigaste frågan om vi vill minska sjukvårdkostnaderna och få människor att leva ett långt och friskt liv. Bättre vore i så fall att förbjuda rökning, alkohol och tillsatt socker, samt kräva att alla ska varit fysiskt aktiva 1-2 timmar per dag och öka intag av växtbaserad mat. På så vis skulle man kunna ”rädda” miljontals fler än med vaccineringar.

Men tillbaka till Metchnikoff. Hur gammal kan man då bli? I boken ger han exempel på personer som genom historien blivit mer än 150 år gamla och ända upp till 178 år. Den äldsta dokumenterade personen i Norden var Drakenberg som blev 146 år. Han föddes i Norge 1626 och dog 1772. I Grekland fanns det i mitten av 1800-talet en person över 100 år per 25 611 invånare. I Frankrike 1836 fanns det 146 personer som var dokumenterat över 100 år.

Trots betydligt primitiva levnadsförhållanden fanns det alltså personer som blev väldigt gamla förr. Idag finns dock fler hundraåringar. I Sverige finns det nära 2000 personer. De senaste 20 åren har antalet ökat med nästan 250 %. Intressant att konstatera att försäljning av syrade mjölkprodukter och hälsosamma bakterier under samma period också ökat dramatiskt.

Nu är det givetvis inte bara tarmfloran som avgör hur gammal man kan bli, men med en tarmflora med mer mjölksyraproducerande bakterier har vi bättre förutsättningar är det Metchnikoff skriver.

Livet är sedan födseln är en kamp mellan de krafter som bygger upp och de som vill bryta ner våra celler. Ett viktigt skydd mot de nerbrytande krafterna är faktiskt vår tarmflora. Och dess sammansättning beror helt på vad vi äter, men idag också på all antibiotika vi medvetet får i oss via läkarrecept. Den skapar obalans genom att också ta död på många nyttiga bakterier. Men munskölj och tandkräm med bakteriedödande medel skapar också obalans. Det är därför inte alls konstigt att modern forskning visar att ”rätt” munbakterier är viktiga för hälsan.

Varför vi dör

Förr var det fysiska skador, infektionssjukdomar och undernäring de vanligaste anledningarna till att människor dog. Idag är det miljögifter, droger, alkohol, hög köttkonsumtion och överkonsumtion av kaloririka men näringsfattiga livsmedel. Detta i kombination med för lite fysisk aktivitet och en för stressig livssituation.

Att vi ändå har fler äldre idag beror givetvis på den moderna sjukvården som med sina medikamenter och kirurgiska procedurer kan kompensera för de livsstilsfaktorer som annars skulle förkorta livet betydlig. Med dagens livsstil och utan sjukvården skulle säkert medelåldern minska med minst 10–15 år.

Men vad är det för liv sjukvården ger de äldre? Många tillbringar sina sista år på institutioner i en tynande tillvaro där de läkemedel man tvingas ta nästan mättar lika mycket som den mat man äter. Och innan dessa har de flesta stoppat i sig 10-15 olika piller varje dag under många år för att kunna klar dagen sig genom dagen.

Livet varar inte för evigt

Men hur vi än lever så kommer alla att dö – det är bara en tidsfråga. Så här skriver Are Waerland i boken Odödlighetsproblemet från 1951. ”Av största vikt är därför att få leva detta jordeliv så helt och fullt ut som möjligt ända tillslutet. Därför har i alla tider även de prisats som de lyckligaste, vilka fått nå en hög ålder, rik på erfarenheter, och dö mätta av år”.

Med andra ord livet tar slut, men när man dör så ska det bero på att man är ”mätt på år” och inte som ett kolli på en institution. Balans mellan kost, aktivitet och vila är bästa sättet att hålla sig frisk högt upp i åldern. Och redan för över 100 år sedan visade Metchnikoff att tarmfloran här spelar en stor roll.

Waerland dog också mätt på år, endast 79 år gammal, efter en lång livsgärning som hade sin höjdpunkt de sista dryga 20 åren då han var mer aktiv än någonsin. Han skrev då ett 50-tal böcker och höll flera tusen föredrag inför fullsatta hus kring hur man bygger hälsa både i Sverige, övriga nordiska länder och delat av Europa, men även i USA. Hans hjärta slutade slå natten den 20 november i Alassio efter att han dagen innan simmat en lång sträcka ut i Medelhavet på den italienska Rivieran.

PJ/20210901