I flera tusen år har det funnits berättelser om ungdomens källa med ett vatten som ger hälsa och ett långt liv. En av de äldsta rör Alexander den Stor, kung av Makedonien, som föddes år 350 b.c. På sina erövringståg i österled letade han också efter ”The Fountain of Youth”. Kanske hittade han den upp i nuvarande norra Pakistan. Där, i en liten dalgång på 2.500 m höjd, lever ett folk med många friska hundraåringar, Hunzafolket, som säger sig härstamma från Alexander den Store. Hunzafolket beskrevs i en bok från slutet av 1800-talet, av den brittiske upptäcktsresanden Schomberg, som ett exceptionellt friskt och långlivat folk. Detta bekräftades sedan av den engelske militärläkaren Sir Robert McCarrison, som var huvudansvarig för sjukvården i området mellan 1904-1911.
Så här skriver McCarrison om Hunzafolket. ”Bland dessa är livslängden extremt hög; och de tjänster jag kunde utföra hos dem, under mina sju år däruppe, var begränsad till behandling av ytliga skador vid olycksfall, borttagande av åldersrelaterad grå starr och infektioner i ögonlocken”. De var också kända för att vara otroligt uthålliga och alltid på gott humör med en stor portion humor. Om Hunzafolket drack vatten med lite högre nivå av litium finns det inte några uppgifter om, men att de ungdomens källor som finns beskrivna genom historien skulle kunna innehållit litium är inte helt osannolikt.
Men kan verkligen ett litet tillskott på litium förlänga livet? Ja i alla fall enligt flera olika vetenskapliga studier. Det gäller definitivt för C. elegans, en typ av rundmask, och Drosophila melanogaster, en typ av fruktfluga, där flera olika studier visat på det. Men man har också sett det hos människor i Japan där vattnet naturligt innehåller mer litium. Det är visserligen bara i en studie man tittat på just det, men det finns en rad studier från olika håll världen som tyder på att de som bor i områden med mer litium i dricksvattnet mår bättre på många sätt, vilket givetvis kan förlänga livet. Vad man sett är lägre frekvens av självmord, våldsbrott, droganvändning, men också färre med diabetes, övervikt och Alzheimers, där det finns mer litium i dricksvattnet.
När det gäller fruktflugor så kom en mycket välgjord studie för ett par år sedan, april 2016, som visar att lite mer litium i födan gav längre liv och andra hälsofördelar. Den är gjord av ett forskarlag från Max Plankinstitutet i Köln, University College London och European Molecular Biology Laboratory i Cambridge. I studien tittat man på fruktflugor (Drosophila melanogaster) som fick föda med olika mycket innehåll av litium.
Det intressanta med studien är också att forskarna kunde visa på vilka cellbiologiska mekanismer som ligger bakom resultaten. Den publicerades i tidskriften Cell Reports med titeln, ”Lithium promotes Longevity through GSK3/NRF2-Dependent Hormesis”. Artikel är avsedd för forskare i molekylär cellbiologi, men slutsatsen är att litium i låga doser förlänger livet. Här nedan kommer en kortfattad sammanställning av resultaten.
Man kan i och för sig fråga sig vad resultat för flugor egentligen har med människor att göra, men faktum är att grundläggande cellbiologiska processer är desamma för alla typer av djur, inklusive flugor. En fördel med flugor är också att man kan ha väldigt standardiserade försöksbetingelser, och i och med den korta livstiden för fruktflugor, (en dag motsvarar ca ett år för människan), så kan man snabbare och till lägre kostnad få fram resultat. Det är också ganska okontroversiellt att använda flugor i experiment där man mäter hur många som överlever. Forskare har därför under lång tid använt Dropsophila melongaster i tusentals experiment för att relativt billigt och snabbt få en indikation på hur livsprocesserna fungerar och hur de påverkas av omgivningen.
Förutom att man kunde visa att flugor som fick litium levde längre så kunde man se hur viktigt det är med rätt mängd litium. En nivå på endast 1 mM (7 mg/kg föda) räckte för att ge positiva effekter. Flugorna levde då ca 10 % längre. De sista dog efter 98 dagar mot 88 dagar för flugor som inte fick något litium alls. Men fick flugorna en kost med 50 mM litium förkortades livet med ca 30 %, och fick de en kost med 100 mM med ca 70 %. Lite litium var alltså bra men för mycket var skadligt.
Att överföra nivåerna på människor går egentligen inte att göra, men för att få en viss uppfattning av hur mycket man måste äta av ett födoämne som innehåller 1 mM, för att få i sig lika mycket litium som dagsdosen vid läkemedelsbehandling, så är det ca 28 kg. De nivåer av litium man fick i vävnaderna hos fruktflugorna, och som gav längre liv, var också enligt forskarna klart lägre än vad man får vid läkemedelsdoser.
Ja, grundämnet litium är märkligt nog också ett läkemedel som i höga doser används mot bland annat bipolär sjukdom. Man ger dock då så höga doser att man riskerar biverkningar. Litium är för övrigt det enda grundämne som också används som läkemedel. Andra grundämnen som man bland annat kan ha brist på som järn, magnesium och zink går under benämningen kosttillskott och inte läkemedel.
Något man också tittade på i studien var om litium hade någon effekt på livslängden om man introducerade ett extra tillskott senare i livet. Man tog då 32 dagar gamla flugor som inte fått något litium tidigare och gav dem föda med extra litium. Och visst, de som fick litium levde längre än flugorna som inte fick något tillskott alls.
Vad man också gjorde var att vända på experimentet och gav nyfödda flugor litium upp till 15 dagar och uteslöt det därefter från kosten. Det kanske märkliga vara att flugorna som bara fått litium de 15 första dagarna levde längre än de som inte fått något alls. Kanske är det så att litium lagras i kroppen för framtida behov? Något svar på den frågan gavs inte i studien.
Men nu tittade forskarlaget också på en del andra saker än bara livslängd. Det var hur man tålde socker och på fettmetabolismen, men också på flugornas avgiftningssystem – förmåga till detox.
En grupp flugor fick därför en speciell diet som bestod av största delen socker. Det man kunde se var att de som också fick 1 mM litium i kosten levde längre än de flugor som inte fick något litium alls. Litiumgruppen tålde alltså socker bättre. De fick inte heller lika höga nivåer av mättat fett som flugorna som inte fick något litium. Forskarnas slutsats vara att litium kunde förlänga liver när kosten var fettbildande. Kanske ännu en anledning till att idag se till så man inte har litiumbrist.
När det gäller fettmetabolismen som så kunde man också se att den totala mängden mättat fett, vilket utgör flugornas energireserv, minskade när mängden litium ökade i kosten. På så vis gjorde det ”litiumflugorna” mindre motståndskraftiga mot svält. De flugor som fick litium dog tidigare av näringsbrist när man slutade ge dem mat.
Experiment gjordes också kring hur litium påverkade de gener som är viktiga för kroppens detox (avgiftningsfunktion). Det man kom fram till var att litium inducerade en högre aktivitet av dessa gener ända upp till nästan 3 gånger jämfört med flugor som inte fick något litium. Detta i en dos-respons där 10 mM var den högsta nivå man testade. Man kunde också se att flugor som blivit förbehandlade med litium klarade betydligt högre doser av vissa giftiga ämnen. Kanske det, tillsammans med att man tålde socker bättre, var orsaken till att de levde längre?
Slutligen gjorde man också ett experiment där man tittade på hur flugorna rörde sig. Likt oss människor rör sig flugor mindre när de blir äldre. Och tänk, här visade det sig att rörelsemönstret inte försämrades lika mycket med åldern hos de flugor som fick lite litium.
Resultaten från studien är på ett sätt häpnadsväckande, men inte märkliga om man läst andra studier kring litiums effekt på djur och människor. Det finns faktiskt studier redan från slutet av 1960-talet som visar på de positiva effekter ett naturligt tillskott av litium har på hälsan hos oss människor. En hel del djurstudier på getter och råttor som visade samma sak gjordes för övrigt under 1970- och 80-talet . De flesta av studierna på människor har dock kommit de senaste 10 åren. Trots det har de rönt väldigt liten uppmärksamhet i massmedia eller hos läkare. Orsaken är förmodligen för att litium har fastnat i facket för läkemedel, och ett läkemedel kan inte ha effekt i väldigt låga doser enligt skolmedicinen.
Forskarna i den refererade artikeln påpekar dock att många läkemedelsbolag har utvecklat, och nu testar, kemiska substanser som ska vara selektiva GSK3-hämmare, (alltså samma effekt som litium har biokemiskt), för att användas till en rad olika behandlingar – allt från att minska övervikt till att förebygga Alzheimers. Att de inte testat och lanserar preparat med lite litium istället beror säkerligen på att det är ett naturligt ämne som det inte går att patentera, och därmed tjäna mycket pengar på.
Hur som helst så finns det väldigt mycket som tyder på att litium är bra för hälsan i de nivåer man kan få i sig naturligt via det man äter och dricker. Och att de legendomspunna ”ungdomens källor” innehöll litium är inte helt otroligt.
För den som vill läsa mer om litium rekommenderas boken ”Litium det nya hälsomineralet”. Den finns att köpa på de största nätbokhandlarna som Bokus och Adlibris. I boken finns beskrivet allt från historik och förekomst i naturen till biokemiska verkningsmekanismer och hur litium påverka en rad olika sjukdomstillstånd. Allt med vetenskapliga referenser.
Vill du läsa artikeln i Cell Reports om fruktflugorna och livslängd så hittar du den här.
PJ/20180218