Hälsobygget

Livet är icke, det bygges

7. Orsaken till cancer och Warburgteorin

En cancerdiagnos är idag något som drabbar allt fler personer. En anledning är att vi blir äldre och en annan att möjligheten att detektera sjukdomen i ett tidigare skede har förbättrats. Det finns många teorier kring varför man får cancer, men i stort sett alla går ut på att arvsmassan i en cell förändras (muterar) så vi får en ohämmad tillväxt. Det kan bero på många olika saker som bland annat giftiga kemikalier eller olika typer av strålning. Men vad är egentligen orsaken till cancer?

En teori kring detta framfördes av Otto Warburg (1883-1970), Nobelpristagaren i medicin och fysiologi 1931 rörande upptäckten av de enzymer som är involverade i cellandningen. Warburgs teori gick ut på att cancerceller har en störd cellandning. Istället för att få sin energi med hjälp av syre som ”förbränns” i mitokondrierna så får cancercellerna sin energi via en syrefri jäsningsprocess.

Han visade redan 1923 att cancerceller hade störd cellandning och hävdade bestämt att det var den primära orsaken till cancer – utan störd cellandning ingen cancer. Warburg utvecklade och propagerade för sin teori ända fram till sin död 1970.

Något som Otto Warburg brukade nämna i sina föreläsningar var att det första livet på jorden bildades utan närvaro av syre. Det var först när nivån av syre ökade för flera miljarder år sedan som utvecklingen av högre former av liv tog fart. Det var då den cellandning vi har idag började utvecklas rent evolutionsmässigt. Det är en ytters komplicerade och effektiv process som producerar den energirika föreningen ATP med hjälp av syre, och där ATP sedan kan utnyttjas av cellen för allehanda kemiska reaktioner. Det är ju något som sker i varje cell med hjälp av våra mitokondrier hela tiden.

Det är våra makronutrienter, kolhydrater, fett och protein som cellen kan utnyttja för att bilda energi via cellandning. Det intressanta är att förstegen till själva cellandningen, dvs nedbrytning av dessa stora molekyler till något som heter acetyl-CoA sker utanför mitokondrierna. Alla dessa makronutrienter måste brytas ner till mindre molekyler, monosakarider (främst glukos), fettsyror eller aminosyror, för att sedan kunna bilda acetyl-CoA.

Nedbrytningen av kolhydrater till glukos, vår mest effektiva energikälla, sker t ex redan i tarmen. När glukosen sen tas upp av blodet förs den ut till varje cell som kan lagra den som glykogen. Vid god tillgång på syre bryts glykogenet ner till glukos som i sin tur bildar pyruvat, som övergår till acetyl-CoA. Vid syrebrist kan dock inte acetyl-CoA bilda ATP med hjälp av  mitokondrierna. Istället bildas mjölksyra i en enkel jäsprocess ute i cellens cytoplasma. Varje glukos ger då endast 2 ATP processen jämfört med 38 ATP vid normal cellandning. Det är samma sak som sker vid kraftig muskelansträngning då syret inte räcker till utan mjölksyra bildas. Det är dock inget som har med cancer att göra.

En cancercell har permanent störd cellandning som efter den bildats egentligen inte har med tillgången på syre att göra, utan beror på att något i den mycket komplexa process som har med cellandning att göra inte fungerar. Den stora frågan är då hur den störda cellandning har uppkommit?

Som nämndes i inledningen vet man att uppkomst av cancerceller kan bero på strålning av olika slag, miljögifter eller vissa virusinfektioner. Dessa kan ge skador på arvsanlag, mitokondrierna eller andra processer i cellen. I normala fall ska sådana cellen dö genom apoptosis (process för naturlig celldöd) för att de är dysfunktionella. Om så inte sker kan en tumör uppkomma. I bästa fall kan då vårt immunsystem oskadliggöra tumören, men om inte så sker kan en malign cancer utvecklas.

Hur farlig cancern sedan blir kan i sin tur bero på många olika saker. En del tumörer såsom prostata- och bröstcancer kan ofta utvecklas snabbare beroende på könshormonerna testosteron eller östrogen, andra tumörtypers tillväxt kan bero på andra saker. Ofta är dock socker något som stimulerar tumörtillväxt då cancerceller oftast har svårt att utnyttja fett som bränsle. Socker kan ju ge energi genom jäsning.

En teori om orsaken till cancer, förutom de tidigare nämnda, och som ligger i linje med Warburgs teorier är för dålig syresättning av vissa organ. Det kan då gynna muterade celler som inte kräver så mycket syre. Normalt kommer ju sådana celler att dö, men med konstant för lite syre kan också apoptosen ha svårt att fungera, och celler som muterats och klarar av en syrefri miljö kan ta över.

När det gäller cancerceller visade Warburg att ju mer snabbväxande en tumör var desto effektivare var jäsningsprocessen. Också att en längre tids syrebrist i vävnader kan förstöra den normala cellandningen och göra så att cellen övergår till att skapa sin energi genom jäsning. När en sådan cell delar sig kan sättet att producera energi föras över till dottercellen och en tumör börjar växa.

Skador på celler som leder till förstadier till cancer sker hela tiden, men kroppen har som sagt genom apoptosis en inbyggd funktion som gör att celler som inte fungerar normalt elimineras från kroppen. Det kräver dock att den processen fungerar som de ska. Brist på vitaminer eller mineraler kan bland annat göra att processen fungerar sämre. Vi vet exempelvis genom modern forskning att litium är viktigt för en väl fungerande apoptosis, (se sid 79, 93 och 94 i ”Litium det nya hälsomineralet – andra utökade upplagan”).

Generellt sätt har därför en välnärd människa, som genom regelbunden fysisk aktivitet ser till att hjärta, lungor och blodcirkulationen fungerar optimalt, mindre risk för att få cancer. Intressant är också att notera att naturfolk som är välnärda och lever i balans med naturen inte får cancer.

/PJ

« »

© 2017 Hälsobygget . Tema av Anders Norén.