ANVÄNDARNAMN LÖSENORD

Registrering
Logga in

Kan fysisk aktivitet bli framtidens sjukvård?

Hur många har hört talas om FaR®? Kanske en del, men jag är övertygad om att majoriteten som läser det här inte har en aning om vad jag pratar om. Som ni såg så var det skrivet med dubbla versaler, en i början och en i slutet, och med tecknet för registrerat varumärke. Aha, det är alltså någon kommersiell produkt! Nej, det är det faktiskt inte. Vad det är frågan om är fysisk aktivitet på recept, något som faktiskt har funnits sedan 2003, och som läkarna kan skriva ut istället för läkemedel. FaR® har dock fört en tynande tillvaro under sin 6-åriga existens. Visst pratas det om FaR® och det finns en del entusiaster som gör vad de kan för att sprida budskapet, men om inte FaR® blir något som företag kan tjäna pengar kring, så är dock risken stor att det även i fortsättningen kommer att vara en marginell företeelse inom sjukvården – vi lever ju i en marknadsekonomi.

Grunden till FaR är FYSS, dvs en bok på 613 sidor med sammanställning över den medicinska kunskapen kring hur fysisk aktivitet kan förebygga och bota sjukdomar. Skriven av läkare för läkare, och utgiven av YFA (Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet) i samarbete med Folkhälsoinstitutet. I FYSS finns 47 olika diagnoser eller diagnosområden beskrivna där man kan behandla eller förebygga dem med fysisk aktivitet. Det är frågan om allt från våra mest frekventa folksjukdomar såsom högt blodtryck, hjärtsvikt och diabetes typ 2 till psykiska sjukdomar såsom schizofreni.

Men det går väl inte att bota dessa sjukdomar genom att motionera? Alla vet väl att man måste medicinera om man t ex har för högt blodtryck. Faktum är dock att motion är en av de bästa ”medicinerna” mot högt blodtryck. Trots det är det bara en bråkdel av de patienter som har högt blodtryck som får motion utskrivet på recept. Frågan är varför? Låt oss titta lite närmare på det.

Det finns som jag ser det tre olika huvudanledningar till varför FaR® inte slagit igenom mer. För det första så beror det på läkarkåren. Förtroendet och kunskapen kring att motion verkligen har effekt finns inte. Idag lär man sig inte något om det i sin grundutbildning. Så tar det också längre tid att förklara för patienten varför och hur den skall göra. För det andra är det inte så lätt för patienten att ta till sig behandlingen. Det krävs mer handfast stöd och hjälp för att man skall kunna följa ”medicineringen”. För det tredje, och något som egentligen är en stark bidragande orsak till de två övriga och som nämnts tidigare, det finns inte något företag som tjänar pengar på FaR®. Ingen som utvecklar metoder och praxis för att enkelt kunna skriva ut recepten och följa upp resultaten, och inget subventioneringssystem från samhället.

När det gäller läkemedel har vi ett etablerat system som stöttas av samhället och där penningströmmarna är tydliga. Läkemedelsföretagen bekostar forskning för att få fram nya läkemedel. De genomför sedan kliniska studier för att statistiskt visa att dessa har effekt och inte för mycket biverkningar. Stora summor pengar går till ”sjukvårdens tjänstemän” för att bidra med forskning och för att genomföra dessa studier. Pengar som ”återbetalas” med råge till företagen när läkarna börjar skriva ut läkemedlen. En stor del av förtjänsten används sedan till marknadsföring, som ofta består i utbildning av läkarkåren så att de kan skriva ut mer läkemedel. Det är något som alltid hört till systemet, och gör att läkemedelföretagen i slutändan tjänar än mer.

Tillsammans med syrahämmande medel och ”lyckopiller” mot ångest och depression är läkemedel mot högt blodtryck något av det som läkemedelsindustrin tjänar mest pengar på. Enligt en rapport från Läkemedelsförmånsnämnden så använder nästan var fjärde svensk läkemedel mot högt blodtryck och försäljningen uppgick till 2,4 miljarder kronor 2007. Högt blodtryck är den ideala diagnosen för läkemedeljättarna. När man väl fått diagnosen är det ofta frågan om livslång behandling. Patienten tar sina piller och lever på som vanligt. Och visst har läkemedlen en effekt på just blodtrycket. Det har stora dyra studier visat – och ju större studier desto mindre effekt måste påvisas för att man skall få statistisk säkra resultat.

Nu finns det också studier som visar att 30 minuters motion per dag i många fall ger lika bra effekt mot högt blodtryck, men även en rad andra av våra folksjukdomar. Det är ju dessa studier som är grunden till FYSS. Förmodligen skulle ännu bättre resultat uppnås om vi sedan kombinerar denna motion med en mer hälsosam kost bestående av mindre salt och mer fibrer, frukt och grönt samt probiotika.

En anledning till att man inte satsar mer på fysisk aktivitet och kost är dock att det är svårt att sprida informationen om de studier som finns. Informationen om FYSS drunknar i all annan information. På en friskvårdsstudie går det säkert 100 läkemedelsstudier. Det är tyvärr så att väldigt få får anslag till att studera hur motion och kost påverkar hälsan. Det finns inte något företag som idag skulle få igen vad de kostar att göra sådana studier – det finns inga ekonomiska incitament. Det är också mer komplicerat att genomföra motion och koststudier än läkemedelsstudier eftersom det är frågan om så många olika parametrar, och man gör större ingrepp på människors vardag. Det tar också minst 10-20 år innan man får tydliga resultat.

Trenden går också mot att gränsvärden för att sätt in läkemedel sänks, t.ex. för behandling av diabetes eller högt blodtryck, vilket ökar behovet av läkemedel ytterligare. I en rapport från april i år skriver Socialstyrelsen. ”Synen på vilka åkommor som ska behandlas är delvis kopplad till kultur men förändras också med tiden. En trend, som har pågått i flera decennier, är att vården även tar sig an förhållandevis lindriga åkommor och att ett ökat antal personer behandlas i förebyggande syfte. Många läkemedelsterapier handlar numera om att begränsa olika riskfaktorer snarare än att bota en etablerad sjukdom. Behandlingar som minskar risken att senare drabbas av sjukdom innebär på kort sikt ökade kostnader men kan leda till samhällsekonomiska fördelar på längre sikt. Trenden är dessutom att gränsvärden sänks, t.ex. för behandling av diabetes eller högt blodtryck, vilket ökar behovet av läkemedel ytterligare.”

Hur kan man då ändra på denna trend mot ökad läkemedelsförskrivning? Jo, det finns flera saker som behöver åtgärdas. Först och främst gäller det att se till så att det finns ekonomiska incitament för företag att satsa på motion och kost. Varför kan inte träningsutrustning föreskriven av läkare ingå i högkostnadsskyddet? Varför kan inte samma gälla för avgifter till gym eller andra organiserade former av motion? Likaså kan metoder att informera och stötta personer så att de kan förändra sin livsstil och äta mer hälsosamt ingå i detta subventioneringssystem. Det kan vara olika typer av hälsositer på Internet eller tidningar och tidskrifter. Givetvis krävs det då också någon form av system för godkännande, likt det idag krävs för läkemedel, innan de får ingå i högkostnadsskyddet.

För att få detta att fungera på ett bra och transparant sätt bör man också bygga upp metoder som gör att människor kan registrera sina aktiviteter och följa sina framsteg. Med dagens tekniska möjligheter skulle det vara en relativt enkel sak att koppla ihop informationen i FYSS med tydliga och klara recept där patienterna får rekommendation hur man skall göra för att ”ta sin medicin”, och samtidigt låta patienten registrera de aktiviteter den utför, så att läkaren vid ett uppföljningsbesök kan se hur väl receptet följts. Samtidigt kan man också bedriva kontinuerlig forskning på effekten av olika behandlingar.

Om vi sedan får ett system där någon myndighet, det skulle kunna vara Folkhälsoinstitutet, godkänner olika ”hälsoerbjudanden” från olika företag skulle det kunna bli något mycket bra – ett paradigmskifte inom hälso- och sjukvård.

2009-11-19

   Anpassad sökning

Kommentera & diskutera

Du måste vara inloggad för att kommentera blogginlägg.

Logga in eller Registrera



© 2008 AreBe Group AB, Hälsobygget är en webbplats från AreBe Group AB, www.arebe.se