ANVÄNDARNAMN LÖSENORD

Registrering
Logga in

Låginkomsttagare äter sämst trots billig nyttig mat

Läste i Dagens Industri häromdagen (av alla tidningar) en artikel som påstod att hela 40 % av svenskarnas matbudget går åt till varor med högt energiinnehåll och litet näringsvärde såsom läsk, chips, godis, kakor och alkohol. Om nu siffran 40 % är rätt eller inte har jag ingen aning om, men visst konsumerar vi massor av föda som har högt energiinnehåll och lågt näringsvärde, det är ju ett av de stora problemen när det gäller folkhälsan. Och visst, den typen av matvaror tar en stor del av hushållsbudgeten.

Det påpekades också att de som i ännu högre grad köper dessa matvaror är de som har lägst inkomst och att de därmed äter minst hälsosamt.

Samtidigt refererades det i artikeln till en undersökning från Folkhälsoinstitutet som säger att en genomsnittssvensk kan spara mellan 2.000 och 5.600 kr genom att handla mer hälsosamma och miljöanpassade livsmedel.

Det märkliga är alltså att de som har lägst inkomst köper mer dyra onyttiga matvaror, vilket bidrar till en sämre hälsa, när de egentligen skulle kunna köpa nyttig och billigare mat och därmed hålla sig friskare. En paradox kan tyckas.

Folkhälsorapporten 2009 talar också sitt tydliga språk. Det är de med lägst inkomst som röker mest, äter minst frukt och grönt, motionerar mindre än genomsnittet och är mest sjuka. Detta är dock ingen nyhet. I min blogg från juni-08 ”Statussyndromet och påverkan på livslängd” tar jag också upp frågan, men då med anledning av Sir Michael Marmots bok Statussyndromet.

Men varför är det så? Varför äter de som har sämst ställt mest näringsfattiga matvaror när den kostar mer än nyttig mat? Det går faktiskt att leva för under 60 kr per dag och äta en mycket allsidig och näringsriktig kost. Och att det därför egentligen inte en fråga om att ha råd att äta hälsosamt. (Men mer om 60 kr per dag i kommande blogg.)

Men egentligen är det inte så märkligt att man äter mer ohälsosamt när man inte har det så bra ställt. Det hela är en förmodligen fråga om det mänskliga behovet av mat, som när vi äter, gör att vi känner oss tillfredsställda. Det är något som livsmedelsproducenterna är experter på att utnyttjar

Låter det märkligt? Det är det inte alls, men man måste se människan som en helhet. Vår drivkraft kommer ifrån att vi vill känner tillfredsställelse – det skänker oss livsglädje, sinnesfrid, lycka och ro. Det är något som kan uppkomma på många olika sätt. Det kan bestå i att höra vårfåglarna sjunga, lyckas med något i jobbet eller att stilla sina primitiva behov, där behovet av föda är det största efter sömn. Och det är just föda det gäller här. Det är ju ett enkelt sätt att få känna den tillfredsställelse som annars kanske saknas, och har man det dåligt ställt och om man känner sig underlägsen i samhället (medvetet eller omedvetet) är det inte konstigt att man tar sin tillflykt till maten, alkoholen eller kanske cigaretterna som tröst (de med lägre inkomst röker också mer än övriga).

Visst finns det de som har lyckats i samhället och som också frossar, dricker och röker. Men de personerna kanske är fattiga på andra upplevelser som skänker sinnesfrid. En av människans egenskaper är ju att man alltid vänjer sig vid allting. En rik person kan därför känna sig lika fattig som en mindre bemedlad. Kanske låter det lite konstigt men tänk efter! Vårt luktsinne blir avtrubbat efter en stund och vi känner inte stanken. Bruset från fläkten på kontoret märker vi först när den stängs av. Och en som alltid kan få det den vill ha slutar att önska något utan tar allt för givet. Det är en förändring till det bättre som ger tillfredsställelse.

Vad vi än får för mycket av tröttnar vi på, men inte mat (förutom några timmar). Och en person som aldrig får något, eller mycket lite av tillfredsställelse gör allt vad den kan för att försöka må bra. Det är där maten kommer in i bilden. I dagens överflödssamhälle är mat, alkohol och tobak det enklaste sättet att få tillfredställelse. Ju mer söt och fet maten är ju godare och desto mer tillfredställelse. Det är så vårt smaksinne och belöningssystem i hjärnan är konstruerat eftersom det ger mest energi, och har därför varit en avgörande egenskap för människosläktets överlevnad.

Ja, att belönas när man intar föda är något som är det mest fundamentala hos allt levande – och varje art har genom evolutionen anpassats till en viss typ av föda som gjort att den växt sig stark. Det här är just det som livsmedelsindustrin utnyttjar för att kunna producera produkter som blir storsäljare. Men istället för att använda naturliga matvaror har man extraherat fram det som triggar vårt smaksinne ännu mer.

Tyvärr är dessa produkter, som ofta är bestående av raffinerade livsmedel med artificiella tillsatser, berövade på en stor del av de mikronutrienter (vitaminer, mineraler, antioxidanter), som människan normalt får i sig av en ”naturlig blandkost”. Förmodligen producerar man inte näringsfattig mat med avsikt utan för att sälja mer och maximera vinsterna. Att detta medfört att maten på lång sikt är sjukdomsgenererande och att det drabbar de mest utsatta är bara en olycklig konsekvens.

Kan man då göra något åt detta? Det är en mycket svår fråga som våra folkhälsovetare brottats med i många år. Men ett sätt att komma åt problemet är att förstå och acceptera problemet, något som inte verkar vara fallet bland de styrande i samhället. Ett annat är faktiskt att öka jämlikheten så att människor inte känner sig nertryckta och underlägsna. Pekpinnar och beskäftiga uppmaningar om vad man skall äta eller inte och hur man skall leva sina liv hjälper dock inte dem som behöver det mest.

Jag läste också nyss i Dagens Medicin vad jämställdhetsminister Nyamko Sabuni säger i ett pressmeddelande apropå en satsning på 42 miljoner för att minska kvinnors sjukfrånvaro; ”Vi måste bekämpa bristande jämställdhet på alla nivåer i samhället, framför allt genom att stödja kvinnor i vården. Effektivare rehabilitering stärker enskilda kvinnors egenmakt. Eftersom kvinnor är mer sjukskrivna än män behövs riktade rehabiliteringsinsatser”.

Så vad drar man för slutsatser av detta? Jo att det egentligen inte alls är konstigt att de med låg inkomst, tillika oftast med lägre utbildning, tröstäter. Och när man tröstäter så är man helst frågan om produkter som innehåller mycket socker och/eller fett. Och de produkter som gör det är oftast näringsfattiga raffinerade livsmedel. Det vet man om i livsmedelsindustrin vars affärsidé är att sälja så mycket som möjligt. Och att vara kvinna och fattig är förmodligen den sämsta kombinationen ur hälsosynpunkt.

2009-04-15 | Kommentarer (4)

   Anpassad sökning

© 2008 AreBe Group AB, Hälsobygget är en webbplats från AreBe Group AB, www.arebe.se