ANVÄNDARNAMN LÖSENORD

Registrering
Logga in

Tarmfloran - den felande länken i kostdebatten

De flesta som är någorlunda intresserade av kost och näringsfrågor har väl hört talas om dr Annika Dahlqvist. Hon för en hård kamp mot etablissemanget med att rekommendera diabetiker och överviktiga att stabilisera blodsockret eller gå ner i vikt genom ett minimalt intaget av kolhydrater och ersätta dem med fett, gärna mättat sådant, och protein. Det finns många vittnesmål från personer som följt hennes kostråd och som styrker hennes teser.

Professorerna Claude Marcus och Stefan Rössner, som representerar de gängse kostrekommendationerna med 50-60 energiprocent kolhydrater, är deras huvudmotståndare i kampen. De bekämpas med alla medel av både dr Dahlqvist och hennes vapendragare ”kostdoktorn” Andreas Eenfeldt. Det har den senaste tiden skett i både TV och tidningar, men också under en längre tid i två mycket välbesökta bloggar.

Ser vi rent epidemiologisk så uppkom fetmaepidemin i USA under slutet av 1960-talet och har sedan spritt sig över världen. Mycket tyder på att den bottnar i ett för högt intag av kolhydrater. Det är nämligen betydligt lättare att få i sig stora energimängder via kolhydrater än något annat livsmedel. Den största anledningen till det är att vi både i flytande och fast form kan vräka i oss kalorier, med hjälp av lättsmält stärkelse (vitt mjöl) och sackaros (vitt socker). När vi samtidigt rör oss allt mindre blir det mycket lätt en obalans som gör att vi lagrar in överskottet som fett.

Grunden är alltså att vi äter för mycket i förhållande till vad vi gör av med. Att då byta diet till fett och proteiner gör faktiskt att det blir lättare att äta färre kalorier. Genom att äta mindre kolhydrater ställer vi också om vår metabolism så att kroppen lättare kan utnyttja fett som energikälla, men förmodligen även protein.

Allt väl kan man kanske tycka, följ Dahlqvists och Eenfeldts råd. Men det finns ett problem. Något som ingen av de ovan nämnda doktorerna eller professorerna verkar tänka på – de för i alla fall inte ut det i debatten. Det är att vi äter inte bara för att våra celler skall få näring, vi äter också för att våra tarmbakterier – tarmfloran. Den består av ca tio gånger så många bakterier som det finns celler i kroppen. Vi föds utan tarmflora, men bara på några timmar börjar hela matsmältningskanalen att koloniseras och under spädbarnsåldern byggs den successivt upp och innehåller flera hundra olika arter. Forskning de senaste tio åren har visat att tarmfloran bl a har en enormt viktig funktion för vårt immunsystem och därmed de flesta av våra sjukdomar – alltifrån förkylning, allergier, autoimmuna sjukdomar och cancer.

Förutom att reglera vårt immunsystem så kan bakterierna i tarmflora bildar olika typer av ämnen som vi kan ha nytta av, bl a vissa vitaminer, och hjälper oss att ta upp mineraler ur födan. Dessa bakterier behöver huvudsakligen kolhydrater, i form av olika typer av fibrer för leva och föröka sig, och därmed kunna fullgöra sina uppgifter. Detta ha människorna sedan urminnes tider fått genom att äta mat från växtriket. Sådan mat innehåller också kolhydrater i form av sockerarter och stärkelse, vilket är vår naturligt primära energikälla.

Genom att utesluta fiberrika kolhydrater ur kosten riskerar man att radikalt förändra tarmfloran i tjocktarmen. De fett och protein som eventuellt inte absorberas i tunntarmen kommer då att ackumuleras i tjocktarmen och där ge näring åt andra bakterier. Tjocktarmens epitel, som bildar en selektiv barriär, kan då skadas skada eftersom de bakterier som lever på fibrer också bildar korta fettsyror som utgör näring för tarmens epitelceller. Med ett skadat tarmepitel kan olika gifter, bl a vissa bakterierester kallade endotoxiner, lättare kommer in i kroppen. Mycket tyder på att dessa endotoxiner är grundorsaken till hjärtkärlsjukdomar. (Läs blogg ”Orsaken till hjärtkärlsjukdomar”.)

Lösningen på problemet med övervikt är definitivt att utesluta föda som enbart innehåller lättsmälta kolhydrater, men istället för fett äta produkter av fullkornspannmål, frukt, grönsaker, rotfrukter inklusive potatis. Att därtill äta syrade mjölkprodukter och lagrade ostar tillför både bra näringsämnen och nyttiga bakterier. Frukt och rotfrukter innehåller förvisso lättsmälta kolhydrater, men i förhållande till sin volym relativt lite. Fördelarna överväger nackdelarna. Detta gäller faktiskt också potatis, som i studier visat sig vara något som mättar väldigt bra.

Med detta recept håller vi magen i trim, minskar risken för infektioner och andra sjukdomar och kan lättare behålla vår idealvikt. Att till denna kost äta måttligt med fett av olika slag och animaliskt protein är inget problem.

Det ovan beskrivna är egentligen den kost man ätit i agrarsamhället de senaste 10.000 åren och har skapat många blomstrande kulturer på olika platser på jorden. Det är bara de sista dryga 100 åren som har spårat ur totalt, så att vi idag, utan att vi är medvetna om det, lever mitt i världens största kostexperiment. Och inte är det något gott resultat man har uppnått!

Ett stort problem med dagens kost i kombination med antibiotikaanvändningen är att det finns många personer som har en sådan obalans i tarmfloran, och därmed förstörda tarmar, att man inte tål den ursprungliga agrarkosten. Att helt utesluta fiber och äta fett och protein lindrar då symptomen. Frågan är om det bara är en döbelsmedicin – att de tar bort symptomen och att sjukdomen består? För att bryta trenden bör man istället försiktigt bygga upp tarmfunktionen med att successivt tillföra hälsosamma bakterier (probiotika) och matvaror som innehåller olika typer av fibrer. Hur det skall gå till är ofta individuellt och ett område som kräver mer forskning.

Problemet med alla de kostråd som idag ges är alltså att man inte tar hänsyn till tarmfloran. Det är mycket viktigt för alla människor att tarmflora också får rätt näring för att vi skall må bra och undvika att bli sjuka. När man därför inte belyser hur tarmfloran påverkas i olika typer av kostregimer förlorar man en viktig dimension och gör bara "halva jobbet".

2008-12-27 | Kommentarer (3)

Vi är inte skapta för stenålderskost

Att felaktig kost är den största orsaken till övervikt, diabetes, hjärtkärlsjukdomar, magtarmproblem och många andra sjukdomar som drabbar vårt moderna samhälle håller de flesta med om. Men vad man skall äta för att slippa dessa problem finns det dock delade meningar om. En populär teori är att man skall äta sk paleodiet eller stenålderskost. Det finns lite olika versioner av vad det egentligen innebär, men grunden är att man ska äta magert kött, fisk, fågel, grönsaker, frukt, rotfrukter, nötter och ägg. Något som man absolut inte skall äta är spannmålsprodukter och mjölk.

Logiken bakom denna teori är att vi är skapta för en viss kost. Det finns också data som tyder på att nu levande stenåldersfolk på t ex Borneo äter en ”ursprunglig kost” och inte är drabbade av hjärtkärlsjukdomar.

Evolutionen står dock inte stilla eftersom vår omvärld förändras. Genom årmiljonerna har många arter dött ut. Lite drastiskt kan man säga att livet är en fråga om att äta eller ätas. En del arter har levt vidare för de har kunnat anpassa sig till nya miljöer. Men ju mer specialiserad en djurart varit desto större risk har den haft att dö ut när miljön förändrats.

Människan har givetvis också hela tiden varit utsatt för detta evolutoriska tryck, men som allätare och med sin intelligens, är vi där vi är idag. Vi har anpassat oss på många områden, men en anpassning till de födoämnen (näring) som funnits att tillgå har varit den viktigaste för vår överlevnad.

För att föda starka barn måste mödrarna ha rätt näring redan under havandeskapet, för att barnen skall växa upp och bli starka krävs rätt näring och för att de vuxna individerna skall orka försörja familjen eller gruppen de levde i så måste de få rätt näring. Kosten var alltså en faktor som gjorde människor mer eller mindre starka och överlevnadsdugliga. De som fick mest och bäst näring blev starkast, födde också flest barn och förde sina gener vidare.

Med andra ord de som bäst kunde utnyttja den typ av föda som fanns tillgänglig klarade sig bäst och förde släktet vidare. På så vis har människan överlevt till dags dato. Förhållandena på jorden har dock inte varit desamma överallt, vilket har gjort att det uppstått olika folkstammar som överlevt på olika typer av kost. Grovt räknat kan man säga att det är två huvudtyper av människor som kunnat urskiljas fram till för några hundra år sedan – jordbrukare och jägare/samlare. Till de senare hör bl a inuiter och stenåldersfolken på Borneo. De stora kulturerna de senaste 10.000 åren har dock bestått av dem som livnärt sig på jordbruk. Det gäller alla högkulturer i Asien, Nordafrika, Mellanöstern, Sydamerika och Europa. De växte sig starka för de hade gott om näring som gjorde människorna friska och starka.

Dessa jordbruksbefolkningars huvudföda var spannmålsprodukter (av fullkorn), men de åt också grönsaker, rotfrukter, frukt och nötter. Från får, getter och nötboskap fick man mjölk och mjölkprodukter som smör, ost och olika typer av surmjölk. Ibland åt man också kött och fisk, men det var i begränsad omfattning. Djuren var mer värdefulla att mjölka än att äta upp, och varför skulle man jaga när det fanns gott om annan föda.

Det är den här typen av kost som ligger närmast den moderna människan. Ju längre tillbaks i tiden vi går desto mindre sannolikt är det att den kosten passar oss idag. Det är vad våra närmaste förfäder har ätit som är anledningen till att just vi finns till idag. Att tro att vi skulle må bättre av att äta som på äldre stenåldern är inte alltför troligt. Däremot inte sagt att den typen av kost skulle vara skadlig. Men det vet vi egentligen inget om idag.

Tyvärr har människan i den civiliserade världen, de senaste dryga 100 åren, omedvetet blivit utsatt för världens största kostexperiment. Vi har infört helt nya raffinerade livsmedel (bl a vitt mjöl och socker) och många artificiella tillsatser till vår föda. Samtidigt har näringsvärdena för de flesta produkter minskat både genom en utarmning av jorden, beroende på storskaligt jordbruk med konstgödsel, men också genom olika tillverkningsprocesser i livsmedelsindustrin.

Detta i kombination med att många har haft obegränsad tillgång på föda har givit oss västvärldens välevnadsjukdomar – fetma, diabetes, magtarmproblem, allergier, cancer och hjärtkärlsjukdomar.

Att vi trots det kan skryta med att medellivslängden ökat hela 1900-talet beror på att vi har bättre hygien och att vi infört läkemedel och allehanda hälsopreparat som en del i vår kost. Likaså har dagens medicintekniska hjälpmedel såsom pacemaker, respirator, defibrillator, strålningsterapi och nya operatíonstekniker räddat många liv, och på så vis också förbättrat statistiken.

Visst är detta bra, men vi måste vara medvetna om att den moderna läkekonsten har satt de evolutoriska parametrarna ur spel så vi inte straffas lika hårt av den felaktiga kost vi äter.

Genom att återgå till en mer ursprunglig kost skulle vi kunna minska sjukligheten i dagens samhälle och därmed inte behöver belasta sjukvårdssystemet lika hårt. Detta betyder dock inte att vi skall äta det man gjorde under stenåldern. Våra förfäder var jordbrukare och de åt huvudsakligen en laktovegetarisk kost med inslag av kött och fisk. Det är dit vi bör sträva för att på ett naturligt sätt återskapa en verklig hälsa hos den moderna människan.

2008-12-10 | Kommentarer (1)

   Anpassad sökning

© 2008 AreBe Group AB, Hälsobygget är en webbplats från AreBe Group AB, www.arebe.se