ANVÄNDARNAMN LÖSENORD

Registrering
Logga in

Tänk om all sjukvård försvann

Hur skulle vi egentligen klara oss om det inte fanns någon sjukvård? Ingen husläkare att gå till när vi känner oss krassliga, inget penicillin eller blodtryckssänkande läkemedel och inga kirurger. Skulle dödstalen rusa i höjden – skulle det vara människans undergång? Förmodligen har du aldrig funderat på det. Det är ju något fullständigt orimligt. Sjukvården kan ju inte försvinna – det är bara så – det är ju inget att diskutera.

Så tyckte dock inte två amerikanska professorer i sociologi Gerald E. Markle och Frances B. McCrea. Efter att först helt förkastat tanken, vilket förmodligen de flesta skulle göra, började de diskutera saken sinsemellan. De började också gå igenom olika vetenskapliga studier och gräva i gammal och ny sjukdomsstatistik. Det hela mynnade ut i en bok som i våras kom ut i USA, ”What if Medicine Disappeared”. Där gör de ett tankeexperiment och utför beräkningar på vad som skulle hända om sjukvården försvann.

De börjar dock med att definiera ordet sjukvård som är dagens ”skolmedicin”, dvs där man först ställer en diagnos och därefter sätter in en åtgärd för att försöka ta bort symptomen. Sjukvården innefattar därför allt från läkemedelsbehandling till kirurgi, dvs den absoluta merparten av det som görs på sjukhus och läkarmottagningar. Något som de inte ansåg hörde till sjukvården var hälsovård och alternativmedicin av olika slag.

Ja, vad kom de då fram till. Givetvis kom de fram till att det inte skulle hända så mycket – annars skulle de ju inte ha skrivit en bok om det. Hur de kom fram till det är dock mycket intressant. De börjar med att visa att sjukvården faktiskt skapar en hel del sjukdomar och att många dör av felbehandling. I USA är medicinsk felbehandling faktiskt den tredje vanligaste dödsorsaken. Bara hjärtsjukdom och cancer är vanligare. Direkta mänskliga misstag inom sjukvården dödar fler än biltrafiken. Det som är den största anledningen till dödsfall inom sjukvården är dock felmedicinering. År 1999 dog 106.000 personer av felmedicinering, och ca 2 miljoner svåra biverkningar rapporterades. Därefter kommer sjukhusinfektioner med 68.000 döda och på tredje plats mänskliga misstag med ca 50.000. Ser man på liv vunna och liv försvunna beroende på sjukvården, så blir inte nettot så stort till sjukvårdens fördel.

Nu säger du kanske att det där det är USA och i Sverige är det betydligt bättre. Men tyvärr är det nog inte så. I början på juni i år publicerade Socialstyrelsen en utredning (klicka här) som visade på att drygt 100.000 personer varje år skadas på grund av felbehandlingar i vården. Det handlar om misstag och missbedömningar som orsakar lidande för den enskilde patienten. Detta leder i sin tur till ca 630.000 extra vårddygn, men också till att dryga 3.000 personer dog av sin felbehandling. Skadorna leder också till att vårdplatser tas upp i onödan och att sjukvårdskostnaderna därför blir onödigt höga. Givetvis följer också längre sjukskrivningstider i felbehandlingens spår, vilket ger ökande kostnader för både företag och individerna själva.

Markle och McCrea går i sin bok systematiskt igenom sjukvårdens organisatoriska huvuddiscipliner; primärvård, kirurgi, akutsjukvårdvård och psykiatri. Ett helt kapitel ägnas också åt läkemedelsbehandling. De kommer fram till att det skulle bli mycket liten skillnad i sjuklighet eller dödstal om primärvården och psykiatrin försvann. Att de flest operationer som görs utförs i onödan, (flera miljoner i USA), och att det skulle bli minimal skillnad i dödstal om man slutade med att operera människor. När det gäller akutsjukvård medger de dock att den räddar liv. Detta gäller i första hand hjärt-lungräddning. När man kommer till läkemedelsbehandling är slutsatsen densamma som tidigare, man har inte uppnått mycket när det gäller att minska dödligheten trots alla de läkemedel vi stoppar i oss. Det finns inga mirakelmediciner som räddar liv. De flesta tar dock bort symptom, men många har så vanligt förekommande biverkningar, och ibland allvarliga, att den totala nyttan ofta blir försumbar.

Men när det gäller infektionssjukdomar så måste väl antibiotika och vaccination rädda många liv kanske någon tror. Svaret är nej, författarna visar bl a att en mycket liten del av minskningen i dödlighet i tuberkulos, smittkoppor och lunginflammation vi sett över de senaste 150 åren har med läkemedel och vaccin att göra. Merparten av den kraftiga minskningen i dödstal från dessa sjukdomar beror på bättre hygien och näringsstatus. Man kan komma fram till det genom att studera dödsstatistik över åren och jämföra med när olika preparat introducerades. När man t ex började med vaccinering mot tuberkulos hade redan antalet insjuknade och dödstalen under flera årtionden minskat drastiskt.

Sätter man alla sjukvårdens insatser i relation till de liv som räddas blir tyvärr nettot inte så stort. Men visst botar, lindrar och tröstar sjukvården. Problemet är bara att verkningsgraden är mycket låg. Trots det är det väldigt få som ifrågasätter sjukvården idag. Vi är mer och mer fast i ett medikaliserat samhälle. Det vore intressant om någon gjorde en beräkning på hur många liv som räddas per varje satsad sjukvårdskrona jämfört med om man skulle lägga pengarna på friskvård. Efter att ha läst ”What if Medicine Disappeared” är det väl inte en alltför vågad gissning att tro att förebygga är mer effektivt än att bota.

Om någon vill läsa boken går den att beställa på amazon.com (klicka här).



2008-08-20 | Kommentarer (0)

Debatt hos Kostdoktorn

Jag var med om en mycket intressant diskussion på kostdoktorn.se igår. Jag kommenterade den koststudie som jag berättade om i min förra blogg (Bästa sättet att banta), med att viktminskningen berodde på att man äter färre kalorier än vad man gör av med. Att jag stack huvudet in i ett getingbo fullt med LC/HF*-getingar hade jag ingen aning om, men som sagt mycket intressant och lärorikt. Att diskussionen var full av förenklingar och missförstånd är i och för sig inte märkligt. Det blir lätt så när man skall göra snabba blogginlägg. Tyvärr hade jag inte tid att svara på alla inlägg, så jag passar på att ta upp en av de centrala frågorna som diskuterades. Det gäller kaloribalansen och att man går upp eller ner i vikt om man äter mer eller mindre kalorier än vad gör av med.

Här är några exempel på vad som skrevs:
”PJ, det är fascinerande att en del människor biter sig fast vid en förklaringsmodell (kalorier in/ut) som inte ens går få ihop med grundläggande fysikaliska samband.”
”PJ, PJ, att denna kalorimyt ska vara så seglivad…Vi är många som kunnat konstatera att vi går ner i vikt på betydligt fler kalorier LCHF-kost än vad vi gick UPP på när vi åt SLV-kost. Kaloriteorin är falsk.”
”Om vi bara behövde bry oss om energivärdet i det vi stoppar i oss, dvs hur mycket energi som frigörs när med eld bränner maten, så hade det i så fall varit mer effektivt att äta bensin.”

Som synes av ovanstående så hade jag helt fel. Några direkta bevis eller belägg för att kaloribalansen inte har någon betydelse för vikten fick jag dock inte förutom några anekdotiska påståenden om att man ätit en fettrik kost och gått ner i vikt. En person beskrev också sitt matintag. Han/hon hade gått ner i vikt från 98 till 87 kg på fyra månader genom att äta ungefär 85 gram protein, 160 gram fett och 25 gram kolhydrater per dag, men inte ökat motionen ett dugg. Jag är inte alls förvånad att den personen gick ner i vikt. Matintaget motsvarar 1880 kcal/dag, och väger man nästan 100 kg så förbrukar man säkerligen 2300-2500 kcal per dag (även utan motion). Ju tyngre man är desto fler kcal gör man av med – (för att förflytta 100 kg kräver dubbelt så mycket energi som att flytta 50 kg). Det ger ett kaloriunderskott på ca 500 kcal/dag. Under 4 månader motsvarar det 60 000 kcal, dvs lika mycket som finn i 6,6 kg fett (eller 15 kg protein). Nu förklarar inte denna kalkyl hela viktnedgången. Förmodligen har personen också blivit av med en hel del vatten från sina vävnader.

Man kan dock inte heller räkna som jag gör och tro att man får exakt överensstämmelse. De indata man använder är för osäkra. Men principen att det är hur mycket energi som kroppen tar upp och hur mycket som man förbrukar som avgör om man skall gå upp eller ner i vikt gäller dock. Men på kort sikt kan kroppens vatteninnehåll också göra att vi går några kg upp och ner.

En av de felkällor som finns är att man inte vet hur mycket av det man stoppar i munnen som kroppen tar upp. Enligt ett blogginlägg som jag blev rekommenderad att läsa (tack för det) så påstås det att ca 18 % av energin försvinner vid avföringen vid LC/HF-kost men bara 6 % vid HC/LF och 12 % vid ”normalkost”. Om så är fallet skulle personen i exemplet ovan bara fått i sig ca 1540 kcal/dag. Skillnaden motsvarar ytterligare 4,5 kg fett på fyra månader.

En annan felkälla är hur den interna energiomvandlingen går till och att den energi som finns i både proteiner och fett förmodligen inte alltid kan utnyttjas fullt ut. Dessa ämnen är huvudsakligen byggstenar i kroppen och används bara som reservenergi när vi har ont om kolhydrater. Fett är också en hel del olika ämnen med de gemensamma att de inte löser sig i vatten. De har också olika funktion i kroppen. De mättade fetterna har vi främst som energireserv, medan de omättade fetterna och fosfolipider fungerar mer som byggstenar och kolesterolet som substrat för främst hormoner och gallsyror. Hur detta påverkar schablonkalkylen har jag dock inga uppgifter på.

Med andra ord indata i ekvationen är mycket osäkra. Det gör dock inte att principen ändras att energibalansen avgör hur mycket man går upp eller ner i vikt. Så faktum kvarstår, vill man gå ner i vikt så måste man göra av med mer energi än man får i sig.

Nu har min point dock inte varit att rekommendera folk någon batningskost, utan att bara påpeka det enkla sambandet mellan kaloriintag-koloriförbrukning och vikt, vilket konstigt nog ofta glöms bort. Jag påstår också att den studie som jag refererade till tidigare inte ger något entydigt svar. Generellt visar snarare studier att man kan gå ner i vikt med alla typer av kost. En intressant fråga blir då vilken kost eller metod som är lättast att använda för viktnedgång. Jag tror att var och en själv måste pröva vad som är bäst för honom/henne. Att öka graden av motion är säkerligen ett av de bästa sätten eftersom det medför så många andra positiva effekter på kroppen. Att räkna kalorier in och förbränning med schablonmetoder kan också var en hjälp. Det ger i alla fall en grov bild.

Vilken kost som är bäst för hälsan i långa loppet är en annan fråga. Och den är tyvärr ännu svårare att svara på. Det bästa vore en kost som gör att man behåller sin idealvikt och som även är hälsosam. Jag betvivlar att LC/HF är den kosten som majoriteten av oss i det moderna samhället skall äta för att för att få ett långt och hälsosamt liv.

Kommentera - skicka ett mail till pj@halsobygget.se

* För dig som inte är så insatt i begreppen LC/HF så står för Low Carb/High Fat, dvs en kost bestående av minimalt med kolhydrater och mycket fett, ofta mättat fett. Andelen protein i kosten är också relativt hög. Kosten benämns också ibland som Atkins-diet. Den kost som SLV (Livsmedelsverket) rekommenderar benämns ofta som HC/LF, High Carb/Low Fat.

2008-08-05 | Kommentarer (0)

   Anpassad sökning

© 2008 AreBe Group AB, Hälsobygget är en webbplats från AreBe Group AB, www.arebe.se