ANVÄNDARNAMN LÖSENORD

Registrering
Logga in

Att angripa symptom och inte orsak

Många av de mediciner vi har idag är gjorda så att de symptom vi upplever skall försvinna. Det gäller allt från huvudvärk och sura uppstötningar till högt blodtryck och högt kolesterol. Det är egentligen inte så konstigt, man vill ju bli av med de besvär man har så fort som möjligt. Ett problem är dock att medicinerna oftast inte tar bort orsakerna till problemen, utan man är tvungen att ta medicinen hela livet. Det märkliga är också att så stor del av sjukvårdssystemet bygger på att ta bort symptom och inte dess orsak.

Hur som helst så har det i dagarna publicerats en studie som visade att ett kolesterolsänkande läkemedel Ezetrol, som funnits på den europeiska marknaden sedan 2004, inte kunde påvisa någon effekt på tjockleken i kärlväggen (ett direkt mått på risken att få hjärtkärlsjukdom) hos 720 patienter med ärftligt förhöjd kolesterolnivå. Detta trots att halten av det skadliga LDL-kolesterolet (den del av vårt kolesterol som finns i de sk LDL-partiklarna) hade sänkts av behandlingen. Läkarna står nu mycket frågande inför resultaten. Som en direkt följd meddelades dock att en annan större studie med 10.000 patienter skulle utökas till 18.000 och uppföljningstiden förlängas till 2012, för att då förhoppningsvis kunna visa på positiva resultat. En gissning är att studiens kostnader ökar från ca 100 miljoner kronor till ca 180 miljoner. Gissningen är förmodligen i underkant, men den ökade kostnaden har man dock råd med om man kan visa på en liten statistisk skillnad mellan grupperna. Vad kan inte ett läkemedel som måste användas varje dag livet ut ge i vinst. Vi pratar miljarder, många miljarder.

Men är det så viktigt att sänka sitt LDL-kolesterol? Är det kolesterolet som är orsaken till hjärtkärlsjukdomar? Ja indirekt är det så eftersom den förtjockade kärlväggen, den som blir skör och kan brista eller täppas till helt och hållet, innehåller en stor del kolesterol. Statistiken säger också att det är större risk att få hjärtkärlsjukdom om man har förhöjt LDL-kolesterol. Det märkliga är dock att det finns personer med relativt hög nivå som inte har några problem alls och att personer med normalt och även lågt LDL-kolesterol i blodet får hjärtkärlsjukdomar.

Den slutsats man kan dra är givetvis att det finns andra saker som ligger bakom det hela, att högt LDL-kolesterol bara är ett symptom hos en del av dem som blir sjuka, men inte den verkliga orsaken till hjärtkärlsjukdom. Men det troliga är dock att kolesterol faktiskt har något med saken att göra. Det är väl därför läkarna de senaste dryga 50 åren fokuserar på att sänka kolesterolnivån.

Men tänk nu om den verkliga orsaken till hjärtkärlsjukdom är någon helt annan. Tänk om det beror på att det finns en process i kroppen som skadar LDL-partikarna – olika mycket hos olika individer – och att kolesterolet i skadade LDL-partiklar lättare fastnar i kärlväggen. Och tänk om det bara kan göra det när kärlväggen är skadad (inflammerad) av något främmande ämne som kommit in i blodet. Tänk om det främmande ämnet är delar av döda bakterier (endotoxiner) som t ex läcker in från en skadad tarmslemhinna, och tänk om vi får en skadad tarmslemhinna om vi har fel tarmflora med för lite syrabildande bakterier i magtarmkanalen. Bakterier som bl a har till uppgift att skydda och stärka tarmslemhinnan. Ja då är man helt fel ute när man bara försöker sänka kolesterolet – ett symptom – istället för att se till så att vi genom vår kost får en väl fungerande matsmältningskanal – och på så vis tar bort den verkliga orsaken bakom hjärtkärlsjukdom.

Mycket av den samlade vetenskapliga informationen talar för att ”tänk om” i det här fallet är sant. Problemet är att man måste lyfta blicken och se människan ur ett helhetsperspektiv för att se det. Men det är alltid enklare att bara bota symptomen. Det är också mer lönsamt. Fråga läkemedelsbolagen.

Frågan är bara hur många andra läkemedel det egentligen finns där ändrade levnadsvanor skulle kunna göra att man slapp ta medicinen. Tyvärr forskas det för lite på det. Det är definitivt ingen prioriterad fråga hos världens läkemedelsbolag, som årligen satsar flera 100 miljarder kronor på att hitta fler läkemedel som kan ta bort symptomen från våra vällevnadssjukdomar.

Kommentera - skicka ett mail till pj@halsobygget.se

2008-04-20 | Kommentarer (0)

Skyll inte bara på generna

Mycket av nyhetsflödet kring medicinska upptäckter den senaste tiden berör våra gener. Idag kan man skicka in ett hårstrå eller en bomullssvabb från munhålan till ett laboratorium och få veta hur stor risk man har att för att få olika sjukdomar. Främst gäller det olika typer av tumörer, men nu nyligen rapporterades det på ett forskarmöte i USA att man hittat 7 olika genförändringar som kan kopplas till ökad risk för hjärtinfarkt. Hade man tre av de sju förändringarna så var risken 38 % större att få infarkt än om man inte hade dessa.

Vad säger då en sådan siffra? Egentligen inte mycket alls. Lite förenklat kan man säga att det sätt man gör för att få fram den typen av siffra bygger på att man har ett stort antal personer som har fått en viss sjukdom. Man tar sedan och analyserar deras arvsmassa – deras genetiska kod – och försöker se likheter och skillnader mellan dem och personer som inte fått sjukdomen. Man kan då se att vissa typer av gener som är förändrade finns i större grad hos personer som är sjuka – i det här fallet i hjärtinfarkt. Att sannolikheten inte är större än 38 % när det gäller ”infarktgenerna” beror på att det finns personer med dessa genförändringar som inte fått infarkt och att det finns personer med infarkt som har ”normal” genuppsättning.

Den ”felande länken”, att vi inte får större koppling än 38 % mellan infarkt och genförändringar, beror förmodligen på våra levnadsvanor – även om man har genförändringar så är det vårt levnadssätt som avgör om dessa har betydelse eller inte. Men det finns också mer att upptäcka på genområdet. Det är sannolikt att betydligt fler än 7 genförändringar finns med i bilden när det gäller utvecklingen av hjärtinfarkt. Man har nu nyligen också upptäckt 37 olika gener som har betydelse för uppkomsten av åderförkalkning hos möss. Åderförkalkning är en förutsättning för att hjärtinfarkt skall uppstå. Även om människor har haft problem med hjärtat i alla tider så är förekomsten av hjärtinfarkt skyhögt högre i det moderna samhället än vad fallet var förr i världen. Det är därför troligare att det är förändringar i vår livsföring och inte i våra gener som skapar fler infarkter. Sannolikt är det så att många människor, ja förmodligen majoriteten, i ett sjukdomsperspektiv har stora problem med det moderna sättet att leva vad gäller kost och bristen på aktivitet. Det är ”naturligt” för dem att få hjärtinfarkt och andra vällevnadssjukdomar. Det är bara de genetiskt avvikande som klarar av det moderna västerländska livet utan att bli sjuka.

Men frågan är då om vi skall fokusera på vilka gener vi har eller på hur vi ska leva för att inte bli sjuka? Skall bara de som har ”dåliga gener” leva hälsosamt och alla andra, som inte är en så stor del av befolkningen, fortsätta som nu? Finns det egentligen någon anledning att lägga ner enorma forskningsresurser på att se vilka personer som har 25 % eller 38 % eller kanske 52 % risk att bli sjuka? Det finns forskare som tror att man genom att analysera arvsmassan, inom fem-tio år kommer att kunna förutsäga vilka som kommer att få hjärtinfarkt med 100 % säkerhet om de inte ändrar sin livsstil. Skulle det vara räddingen för mänskligheten? Det mest troliga är att vi skulle få en övervägande majoritet av befolkningen i den kategorin.

Ja frågorna är många, men personligen så tycker jag det är en smartare, och på alla sätt en bättre strategi, att studera vilken kost och övriga levnadsbetingelser som gör att vi blir sjuka, istället för att göra oss till offer för omständigheter man inte kan rå på, och skylla på våra gener. Det är lättare att ändra levnadsvanor än gener.

Kommentera - skicka ett mail till pj@halsobygget.se

2008-04-02 | Kommentarer (0)

   Anpassad sökning

© 2008 AreBe Group AB, Hälsobygget är en webbplats från AreBe Group AB, www.arebe.se